När jag är väldigt motiverad tenderar jag till att skippa vissas varningssignaler från kroppen. Blickar jag tillbaka på när jag fått skador, kan jag nästan alltid påminna mig om att kroppen skickat varningssignaler om dessa.
Motivationen driver att jag är trångsynt. Jag vill hålla mig till mitt träningsupplägg – no matter what. Kroppens signaler – att ha ont i ett knä, sena eller ligament är underordnat målet och säkert övergående. Ofta är smärta något som uppkommer i stunden och går bort när man upphör med aktiviteten. Vid långa pass uppkommer nästan alltid smärta som måste arbetas igenom, den är övergående – ibland kroppens sätt att säga att den är trött. Samtidigt finns det smärta som är mer diffus, tilltagande eller återkommande – dessa bör du hålla koll på. Tyvärr drar jag ofta på mig skador eftersom jag kör för hårt för fort.
Att kunna ta det lite lugnt, låta kroppen anpassa sig till ny träning eller högre belastning – behöver få ta sin tid. Formulera inte orimliga mål, det slutar oftast med att resultatet gör ont eller blir tråkigt!
Det går att lära sig hur man fungerar och hur vissa saker påverkar kropp och hjärna. Det kan vara en nyttig erfarenhet i det vardagliga, men antagligen något som bara är kul att ha erfarit.
Personligen fick jag denna resa under Fjällräven Classic 2009. Ett motionslopp som är 12mil – från Nikkaluokta till Abisko på Kungsleden. Fjällräven classic avverkas i den takt man själv väljer. Jag och min par-kamrat – låt oss kalla honom B, hade satt målet till 36 timmar. Målet sattes i Stockholm. Sittandes vid skrivbord när vi räknade på hur fort man borde kunna gå, vi underskattade fjällvärldens terräng och överskattade vår prestation orimligt mycket . Kanske jag lägger ut berättelsen på den här bloggen framöver.
Nåväl, vi stack iväg på denna strapats med öppna armar, glatt sinne och ett djävlar anamma. På vägen från Nikka till Abisko fick jag lära mig mycket om mig själv, om hur min kropp och min hjärna reagerar på energibrist, hur min hjärnan reagerar på smärta. Hur man kan hantera smärta över lång tid. Vissa tendenser hade jag stött på under militärtjänsten, men inte så extremt som under dessa 12mil.
Slutsatserna jag tar med mig är – välj din kamrat med omsorg, det gjorde jag och hade med mig en kompis som blev en mycket god vän under den här vägen. Projicera inte negativa saker på din kamrat, det handlar antagligen om dina egna briser – som du själv måste lära dig hantera. Tack B för ditt stöd under den här vandringen.
Vår tid blev strax under 45timmar – mycket stolta, mycket nöjda, mycket trötta och framförallt massor av erfarenheter rikare.
