Jag brukar hata intervaller – mest för den elaka mjölksyrans skull.
Idag testade provade jag att springa i långa intervaller d.v.s. 4 minter intervall följt av 3 minuter vila. Detta upprepas 4 gånger.
Min initiala känsla är att denna form av tempohöjande aktivitet är lättare mentalt – jag orkar ladda om för nästa intervall. Min ambition med dagens pass var att öka löptempot till minst 5min/km (eller 50minuter på milen) gärna högre fart. Det gick – till min förvåning – väldigt bra. Kombinerade vägen till löparbanorna med demsamma för att averka distansen. Att springa på löparbanor fodrar riktigt bra musik i lurarna för det är väldigt enformigt och rätt tråkigt. Det är dock väldigt bra, man märker av och kan jobba mer med löpteknik på bana eftersom det inte finns några backar som påverkar. Du får direkt svar på förändringar, både gällande puls och fart (via runkeeper). Passet varade 24 minuter och jag avverkade ändå 4.5km – så totalt blev det ett tempo runt 5.30 min/km inklusive vilopauser – bättre än vid långpassen.
Musklerna i benen känns rejält slitna efter passet. Vilket kan vara bra eftersom musklerna då fått en rejäl omgång och anpassar sig till en kommande fartöknin, allt i enlighet med ambitionen med passet.
Rekomenderas!