Att operera sin rygg – del1: problemet

En lång tid har jag haft problem med ryggen… som många andra.

Jag har sprungit hos naprapater, kiropraktorer, massörer och t.o.m. en homeopat. Det bästa för mig har varit att träffa Claes Bengtsson, en Gonestead kiropraktor som hjälpt mig och många i min närhet väldigt mycket. Han är verksam på Serafens sjukhus och kan göra underverk med sina skonsamma metoder. Under 2015 så eskalerade problemen så att jag mådde riktigt dåligt och jag försökte då få hjälp via min (privata) sjukvårdsförsäkring.

I juni 2015 så kliver jag in på Spinecenter i Stockholm och får träffa en sjukgymnast. Jag berättar om mina problem, i en bisats förklarar jag att jag ätit läkemedlet Arcoxia innan en handoperation och det hjälpte väldigt mycket – det tog nästan bort all smärta. Efter en noggrann undersökning så får jag en hemläxa, jag ska göra core-övningar. Suck! I mitt huvud så mår jag dåligt, för jag har hört detta tidigare ”du har mycket magmuskler, men är dålig på statisk styrka”. Som vanligt får jag även något antiinflammatoriskt utskrivet, denna gången 30mg Arcoxia. Efter tre besök hos sjukgymnasten så anser Spincenter att jag är botad eftersom jag inte har ont längre. Tillägga också att jag gjort alla mirakelövningar för magmusklerna. Jag kräver ändå att en magnetröntgen ska göras – vilket beviljas efter många försök att slippa. Några veckor efter MR (magnetröntgen) så får jag svaret att det inte är något fel i min rygg, de hittar inget på röntgen som kan härröra till mina problem.

Så, jag kämpar på. I min värld har jag fått veta att det bästa för kroppen är att träna. Så jag gör det…. jag har ont hela tiden. Kommer ihåg att julen 2016 var mycket trist eftersom jag mest låg och hade ont, medans andra satt och spelade spel. Jag åt Arcoxia 90mg.

I februari 2017 har jag så ont igen att något behöver göras. Via en artikel så får jag en idé att det kan vara höften som ”spökar”. Via sjukvårdsförsäkringen så träffar jag Stockholms bästa kirurg på höfter – han konstaterar inom 10min. att det antagligen inte är höften – men skickar mig ändå till deras specialist på höfter – en sjukgymnast.
Sjukgymnasten var jättebra, han gjorde lite tester och uteslöt snabbt höften. Han förklarade t.o.m. varför han drog slutsatserna. Hans recommendation var att jag skulle stå på mig och få träffa en specialist på ryggar….. så jag ringde sjukvårdsförsäkringen igen.

Under våren träffar jag en kirurg som ganska snabbt säger att jag borde operera ryggen. Det är på RKC. Jag avvaktar och får träffa en sjukgymnast som aldrig brukar behöva skicka någon under kniven. Efter sommaren konstaterar han att jag borde vända mig till kirurgen och planera operation.

Så blir det och den sjätte december 2017 kl 12.30 planeras operationen. Fusion av L5-S1 a.k.a. steloperation av ländrygg på en nivå. Operationen bli dock större än vad jag och kirurgen räknat med…

 

En missad dag

Trots väldigt höga ambitioner kom den första missade dagen i vecka 6.

Ryggskott har gjort att vi gått långa promenader då det inte fungerar att springa, vägrar ta värktabletter för att kunna…. Så nu fick det bli så *morr*

Tre veckor – gör ont lite överallt

Tre veckor har gått – det gör ont lite här och var. Inte sådär jätteont men lite ont i ett knä, en vad som protesterar och ryggen.

Det onda är dock inte så illa att vi känner att det inte går att springa, det går att springa väldigt långsamt – nästan som att gå. Då funkar det.

Hotet står nog i baciller och sjukdom än lite ont. Håll i hatten – liiiiite ont har ingen dött av….. eller?

Ruttna hallon!!!! Saatana fotilainen fick helvetti ont

Stopp i vårt runstreak – fick bakterier i ett skavsår på semestern.
Försökte uthärda och ignorera, men till sist vara det bara att gå till doktorn med mössan i hand.
Mår pinkdåligt av penicillinet Heracillin – värst är nog huvudvärken som sitter som en keps dagen lång.

Ynk ynk – bara några dar kvar, sen på det igen *snyft*

Streaklog: första veckan klar

Änsålänge går det toppen.

Kommer på mig själv att planera när passen ska bli längre, det känns för lätt.
Samtidigt har jag fått lite ont – i hälsenan, i ena höftböjaren.
Känns bra att besluter är 1.8km/dag – annars hade jag sabbat hela skiten.
Frun hänger på, ett enormt plus – det blir fantastisk kvalitetstid tillsammans!

Minst 100km på 100 dagar – runstreak

Testar att få massor av km i benen genom kontinuerlig träning varje dag. Grundtanken är att begränsa till Max 1,6 km/dag första 30 dagarna. Efter det Max 3,2km/dag osv. Viktigast och fokus skall vara att springa varje dag – hellre kortare än tvärtom.

Inspirerad av Ellen å andra som kör runstreak.

Självklart måste det finnas regler:

  1. minst 1,6 km varje dag
  2. ombytt i löparkläder
  3. Inget hjältetjafs – avbrott vid feber eller annan sjuka/symptom.

Rapporter följer, streaken startade fredag 21 oktober 2016.