Ett konstigt dilemma

Ett läge där jag vill träna mer löpning än vad jag tror kroppen tål har uppstått.
Det känns som om jag kommer dra på mig skador om mer löpträning utförs. Samtidigt så har det osannolika inträffat – jag längtar efter att springa, det trodde jag inte för några månader sen.

Så – det är bara att bita i det sura äpplet, gilla läget och vila kroppen.

Simma openwater +1,5km

Att mata längder i en bassäng – fram och tillbaka är ganska skönt.
Det är runt 27 grader i vattnet, varm och behaglig temeperatur i luften. Det kanske skvalpar lite, men vågor är egentligen inget att ta in i beräkning. Än bättre är att simmare ej heller behöver akta sig för diverse båtar – segelbåtar med elak köl eller motorbåtar som gör djupa sår med propeller.

För den som inte använder en bassäng för simträning – finner tillvaron något annorlunda. Vattentemperaturen gör det nödvändigt med våtdräkt, vilket kan vara en fördel för den ovane simmaren. Dräkten gör att kroppen för mer flytkraft och simläget förbättras vilket har positiv inverkan på tekniken. Dräkten kan däremot vara hämmande för rörligheten i axlarna – speciellt om det inte är en utpräglad simdräkt. När själva simningen väl startat brukar inte vattentemperaturen utgöra något hinder (för +14grader iallafall) eftersom simmaren håller sig ganska varm via aktiviteten. Huvudet kan dock kylas och det är då en fördel med badmössa. Eftersom jag är någorlunda välutbildad sjöman – utan att vara professionell – så anser jag att openwater simmaren måste ha följebåt. Om inte träningen sker i avlyst område, fartbegränsat område eller utmärkt område (t.ex. med bojar) så är det livsfarligt att simma omkring i vatten där båttrafik kan förekomma. Det finns släp-bojar och diverse andra saker som förbättrar synligheten, men det är marginellt. Simma hellre i en insjö där motorbåtstrafik är förbjuden – det brukar finnas inom rimliga avstånd.

När man väl  är skyddad så är openwater simning helt underbart. Man kan ligga och nöta på ett “ben”/sträcka lång tid, hitta rätt tempo och bara nöta på. Underbart att slippa vända varje 25 meter, glo på rader av kakel eller krocka med någon annan.

Bara att gå in i sig själv och hitta rytmen! då trillar det snabbt upp i mängd. 1500 meter avverkas lätt när man väl hittar sitt flow.

Långa intervaller 4x4minuter

Jag brukar hata intervaller – mest för den elaka mjölksyrans skull.

Idag testade provade jag att springa i långa intervaller d.v.s. 4 minter intervall följt av 3 minuter vila. Detta upprepas 4 gånger.

Min initiala känsla är att denna form av tempohöjande aktivitet är lättare mentalt – jag orkar ladda om för nästa intervall. Min ambition med dagens pass var att öka löptempot till minst 5min/km (eller 50minuter på milen) gärna högre fart. Det gick – till min förvåning – väldigt bra. Kombinerade vägen till löparbanorna med demsamma för att averka distansen. Att springa på löparbanor fodrar riktigt bra musik i lurarna för det är väldigt enformigt och rätt tråkigt. Det är dock väldigt bra, man märker av och kan jobba mer med löpteknik på bana eftersom det inte finns några backar som påverkar. Du får direkt svar på förändringar, både gällande puls och fart (via runkeeper). Passet varade 24 minuter och jag avverkade ändå 4.5km – så totalt blev det ett tempo runt 5.30 min/km inklusive vilopauser – bättre än vid långpassen.

Musklerna i benen känns rejält slitna efter passet. Vilket kan vara bra eftersom musklerna då fått en rejäl omgång och anpassar sig till en kommande fartöknin, allt i enlighet med ambitionen med passet.

Rekomenderas!

På väg mot trasig vad?

Mina vader känns av, de gör ont och för första gången kände jag idag att det hindrade mig.

Idiotiskt nog så körde jag tåhäv med skivstång – när jag ändå höll på och körde benböj.
Sen var de redan dåliga vaderna hårda och trista.
Kylt under kvällen med ispåse – hoppas de blir bättre så jag kan köra löppass på fredag.

Hittade den här länken om exentrisk träning för hälsena t.ex. inflamerad, överbelastad etc.
http://www.medfak.umu.se/forskning/smartande_senor/
Spännande läsning

Vad är egentligen normalt gällande mängden mat?

Det här med kost och vår livsstil debatteras allt som oftast i kvälls och veckopress.

Efter det att jag fyllde 20 år så har jag egentligen alltid vägt för mycket, i varierande grad. På olika sätt har jag försökt bli av med dessa extrakilo, utan någon större framgång. Angreppssättet har alltid varit att träna mer och äta mindre fett. Detta har aldrig fungerat – så någonting är fel. Självklart belastar jag mig själv med en känsla av misslyckande, eftersom det självklart är jag som har dålig karaktär, äter för mycket och därmed inte går ner i vikt. Allt enligt kostråd givna från modersmjölken.

Tills innan sommaren har detta varit en sanning för mig. I juni så provade jag på periodisk fasta – den nu så berömda 5/2 metoden. Fastan – som jag gör den – går ut på att under två dagar i veckan avhålla sig från att äta under minst 16 timmar, sen äta max 500kcal. Det finns andra som äter flera gånger på dagen – men ändå max 500 kcal. För mig fungerar detta bra – mycket bättre än jag trodde – jag skippar frukost och oftast ingen lunch. Middagen äter jag som normalt med familjen – därmed slipper jag förevisa mitt reducerade kaloriintag för min son, som jag inte vill dra in i en “bantningsfixerad värld”. På detta sätt har jag kommit att kunna fungera normalt, samtidigt som jag under en vecka reducerar energimängden med 2500-3000kcal. Att skippa frukosten är för mig inga problem, runt lunch kan det vara jobbigt – det suger i magen och huvudet är lite tungt, har man saker att göra är det lätt att förskjuta dessa känslor. Kombinationen av att äta mycket mera fet mat, ta en potatis mindre till varje mål verkar göra att mina hungerkänslor dämpas.

Så – hur fungerar detta med träning då?
Enligt vad jag har läst ska det kunna ha en positiv verkan på styrketräning. Detta eftersom kroppen frigör hormonet kortisol vid fasta, och detta hormon har en anabol effekt. Självklart bör man känna efter och inte lasta på för mycket första gångerna – och planera huvudmålet för dagen efter träning.
Att lägga fastan direkt efter en dag med tung träning blev jobbigt. Kroppen skriker då efter energi och jag var tvungen att äta lunch för att överhuvudtaget fungera.

Startade med detta några veckor innan jag avbröt för semestern – vill inte att familjen skall påverkas. Tre veckor efter semesterns slut är jag på -2kg och mår mycket bra.

“Fuck it” vad dietisterna säger – gör som Ferry, Colting och många andra – fimpa kolhydraterna och skaka om kroppen med lite med fasta. Det kommer göra gott!

Ett bra löppass – äntligen!

Söndag som började konstigt. Fick för mig att det var måndag, bestämde mig för ett styrkepass redan när jag vaknade. Men det det blev söndag hastigt och lustigt – fick sovmorgon! Sköööönt.

Vilodag planerad, fast jag hade inte ro.
Ut på ett löppass medan resten av familjen åt lunch. Tanken var 2.5km sen vända. Det gick så bra att jag vägrade och fortsatte runt vår lilla sjö nära hemmet. Så 7km blev det men det bästa var att jag höll lugnt tempo över 6min/km och kände mig fräsch i benen när jag kom i mål.

Testade att använda mina gamla Newbalance 767, de var sköna – känner av att det är mycket dämp i hälen. Fungerar bra på asfalten blir tunga i skogen.

20130818-140215.jpg20130818-140202.jpg

Skumpigt på fjärden

Dagens träning var simning 1km – runt en holme på landet. Hade glömt badbyxor och simglasögon hemma, så det fick bli kalsonger under våtdräkten och ett cyklop. Det var rejält kallare i vattnet, 17-18 grader men det märks inte efter några minuters simmande. Kände av att jag gjort frivändningar och militärpress dagen innan. Snabbt tog axlarna slut, tror även att dräkten sliter på axlarna, den kämpar liksom emot när jag för fram armen. Nåja, det blev ett bra pass med några kallsupar. Vattnet på utsidan holmen var rejält skumpigt, bra att känna på lite grov sjö. Det kräver en annan teknik. Vågorna påverkar även navigeringen, slingrade mig fram några hundra meter.

20130817-113931.jpg

Kyla kyla och kyla

Har rejält ont i vaderna efter löpningen igår. Det gör så där ont – så ont att det inte känns bra alls.
Efter många behandlingar för bl.a benhinneinflammation, hälsporre/plantar fasciit, inflammerad hälsena, vanlig träningsvärk m.m. är jag övertygad att upprepad behandling med kyla fungerar bäst på mig.
Vanliga ispåsar 5-10 minuter x 2 gör underverk där blodgenomströmning behövs.

20130814-215510.jpg

Löpning och framfotslandning

Jag tillhör den skaran löpare som gärna drar på sig skador.

Ett bot skall vara att landa mer på främre delen av foten och därmed låta fotens och underbenets anatomi skapa en stötdämpare. Istället för att köpa superdämpade skor, skall kroppen få arbeta som den är designad. I min mening låter det som ett vinnande koncept.

Empirisk forskning, utförd av undertecknad, visar dock att en viss anpassning måste till innan tekniken implementeras fullt ut. Under gårdagens löppass infördes strikt mellan/framfotslandning. Det fungerade ypperligt i 4km – sen krampade vaderna och hälsenorna skrek “vi är överansträngda”.

Så – det kändes mycket bra fram tills krampen. Löpningen flyter bättre och jag upplever mig jobba mindre vertikalt d.v.s. “guppar” mindre med kroppen. Idag har jag en fruktansvärd träningsvärk så jag måste nog idka avhållsamhet från denna sortens träning i minst en vecka.

En jacka med guldkant

Snart är årets vackraste och härligaste tid att vandra i fjällen här. Jag passar på att tipsa om ett plagg jag haft väldigt stor användning av.

Jag har en skaljacka hemma, som jag inte kan vara utan.
Den införskaffades för nio(9)!!! år sedan och håller än.
Dragkedjan är bytt, ett litet hål i en ärmen – efter en spik – men annars i toppskick.

Jackan har varit med mig på de flesta äventyr jag varit med om.
Den har varit i Padjelanta, Sylarna, New York, Åre, i skärgården, på krogen…. ja i stort sett överallt. Kanske passar den inte till allt – speciellt dåligt passar den till rena konditionsindrotter, men jag har den inte på mig alltid – bara såfort det går.

Jackan är en Eider Commodore i Gore-tex XCR. Den passar bra på fjället, både på sommaren som vintern (med förstärkningsplagg). Jackan fungerar verkligen “bara”  som ett skal – håller vind och väta ute – och får därmed detta breda användningsområde.
Så – denna jacka må vara gammal och välanvänd. Den fyller fortfarande sitt syfte väl och lukten är angenäm (när den är tvättad). Den var dyr som attan – men jag köpte den på REA. Så, med tanke på hur mycket jag använt den, har den varit en väldigt billig investering. Rekomenderar dessa jackor skarpt! Tyvär hittar jag ingen återförsäljare för Eider i Sverige, men andra tillverkare har liknande jackor.