Så en dag i juni kommer jag på mig själv att vara ute och springa – och njuta av det.
Konstigt kan tyckas, träningen har ju varit oerhört sporadisk senaste halvåret. Egentligen är det inte så konstigt, jag var på hälsotest hos försvarsmakten förra veckan. Fick konstaterat det jag redan visste, konditionen och allmänna hälsan var inte på topp – inte ens i närheten.
Drabbad av sanningen så var jag på gymmet för att köra styrka dan efter. Har fått för mig att köra lite kortare löp-pass – som jag tycker är roligare, varannan dag. Idag kunde jag inte låta bli – stack ut på en runda fast jag egentligen ska ut imorgon.
En ljummen sommarkväll när regnet just slutat – allt var lugnt och stilla. Ska försöka ta med mig känslan hela året, den var grymt bra.
