Category: Mat o Kost

Posted on Posted by

Ersätta socker med lightprodukter… kom in i matchen.

En av de sidor som jag länkar till är “marathon bloggen” som ligger hos svd.se.
Där skrivs en del om löpning, träning och en del relaterade saker kring just livsstilen att träna.
Personligen har jag tyckt att denna blogg varit intressant eftersom den är väldigt populistisk.
Provar nya trender, hoppar snabbt på mode och har högt tempo – kul!

Läste ett inlägg där idag om “Så farligt är aspartamet” – http://blog.svd.se/maratonbloggen/2015/03/17/kostexperten-sa-farligt-ar-aspartamet/
Roligt nog lägger SVT ut denna artikel samma dag “Ny studie: Lightläsk kopplat till bukfetma” – http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-lightlask-kopplat-till-bukfetma

Själv har jag kommit att se socker och söta produkter som roten till det onda gällande övervikt.
Jag tror att detta driver oss människor att överkonsumera mat – det söta gör att vi äter mer och därmed får i oss mer energi.

SVDs kostrådsexpert slutar sitt svar vackert “Rådet är enkelt – sluta med det!”
Jag håller med till fullo – spola det söta, det styr nämligen din hjärna som en drog och light suger

Posted on Posted by

Ge blod, ge liv…. men hur blir det med träningen?

För mig är det självklart att lämna blod, det går fort, gör inte ont och påverkar minimalt…. eller hur är det?

Att ge blod och träna har historiskt varit dålig kombo för mig. Jag brukar bli seg och orkeslös, min upplevelse är att jag presterar rätt dåligt under ganska lång tid efter “tappningen”. Den information som finns att läsa sig till, är det samma som personalen på blodbussen ger “- Du måste dricka mycket för att ersätta de 5dl. vi tagit. Känn efter och låt kroppen bestämma, det är mest konditionssporter som är extra känsliga – där du svettas och blir väldigt andfådd.”

Jag svettas alltid mycket, och flåsar som ett ånglok. Så jag tänkte att jag testar mig. Idag lämnade jag blod, imorgon (tisdag) och på torsdag för vi löprundor som vanligt och stämmer av klocka med känsla.

Posted on Posted by

Fem två, 5/2 eller 5-2 – kalla det vad du vill, det funkar för mig

Tidigare har jag skrivit om mat och vår relation till den – självklart med utgångspunkt från mig själv. Att “pracka” på andra människor idéer om kost och hälsa tycker jag är som att ge folk råd om barnuppfostran – det görs inte annat än på uppmaning eller fråga från den andra parten.

Jag stör mig på elitmotionärer och andra som bloggar kring periodisk fasta och den hausse som är runt “metoden”. Ofta avslutar de sitt inlägg eller argumentation med någon kontentan att periodisk fasta är ett nyck som inte är värt att orera mer om. I raljerande ton förminskar man de problem folk har med sin vikt. -“ät sunt och normalt är det bästa, det fungerar bäst för alla” – det är skitlätt att säga men oändligt svårt att genomföra d.v.s. efterleva – därför har vi en skenande fetma-epidemi i västvärlden. Det roliga är när en person med normal vikt – som aldrig haft viktproblem, ger kostråd till en överviktig. I teori fattar nog alla hur det fungerar – ät mindre energi så blir av med kilon. Dah – så svårt är det inte att förstå – det svår ligger i att förhålla sig till denna teori i praktiken. Att anpassa ett liv med barnhämtning, fredagsmys, transfetter och bromerade flamskyddsmedel till en litet problem med vikten görs kanske inte på fem minuter, det krävs hjälp, stöd och angreppssätt som fungerar i vardagen, som inte drabbar barnen eller sambon. Gärna med vetenskapligt bevisade positiva effekter.

För egen del kan jag via empiriska tester säga att periodisk fast funkar bra på mig. Det bryter inte ned mig mentalt, det ger effekt på vikten och jag kan fortsätta träna den mängd jag önskar. Att kombinera detta med lågt intag av kolhydrater, socker och gluten verkar vara “sweat-spot” för mig.

Jag har tidigare provat att äta normalt, sunt och nyttigt d.v.s. i enlighet med dietisters råd – med resultatet att jag börjar fuska, mår dåligt och vantrivs. Senast var 2010 när jag satsade på Stockholm triathlon, då blev jag väldigt strikt med kosten och åt i enlighet med “normala, sunda råd från dietister” – fungerade dåligt då jag mådde dåligt och det påverkade min familjs matvanor. Detta tillsammans med att jag faktiskt inte gick ner i vikt har gjort att jag avbrutit allt vad “normal” kosthållning innebär.

Så om jag får summera mig – jag är onormal som inte kan hålla mig till normala kostråd men mår bra av att äta mindre i perioder, äta mycket naturligt fett och ekologisk mat när jag väl äter.

Posted on Posted by

Vad är egentligen normalt gällande mängden mat?

Det här med kost och vår livsstil debatteras allt som oftast i kvälls och veckopress.

Efter det att jag fyllde 20 år så har jag egentligen alltid vägt för mycket, i varierande grad. På olika sätt har jag försökt bli av med dessa extrakilo, utan någon större framgång. Angreppssättet har alltid varit att träna mer och äta mindre fett. Detta har aldrig fungerat – så någonting är fel. Självklart belastar jag mig själv med en känsla av misslyckande, eftersom det självklart är jag som har dålig karaktär, äter för mycket och därmed inte går ner i vikt. Allt enligt kostråd givna från modersmjölken.

Tills innan sommaren har detta varit en sanning för mig. I juni så provade jag på periodisk fasta – den nu så berömda 5/2 metoden. Fastan – som jag gör den – går ut på att under två dagar i veckan avhålla sig från att äta under minst 16 timmar, sen äta max 500kcal. Det finns andra som äter flera gånger på dagen – men ändå max 500 kcal. För mig fungerar detta bra – mycket bättre än jag trodde – jag skippar frukost och oftast ingen lunch. Middagen äter jag som normalt med familjen – därmed slipper jag förevisa mitt reducerade kaloriintag för min son, som jag inte vill dra in i en “bantningsfixerad värld”. På detta sätt har jag kommit att kunna fungera normalt, samtidigt som jag under en vecka reducerar energimängden med 2500-3000kcal. Att skippa frukosten är för mig inga problem, runt lunch kan det vara jobbigt – det suger i magen och huvudet är lite tungt, har man saker att göra är det lätt att förskjuta dessa känslor. Kombinationen av att äta mycket mera fet mat, ta en potatis mindre till varje mål verkar göra att mina hungerkänslor dämpas.

Så – hur fungerar detta med träning då?
Enligt vad jag har läst ska det kunna ha en positiv verkan på styrketräning. Detta eftersom kroppen frigör hormonet kortisol vid fasta, och detta hormon har en anabol effekt. Självklart bör man känna efter och inte lasta på för mycket första gångerna – och planera huvudmålet för dagen efter träning.
Att lägga fastan direkt efter en dag med tung träning blev jobbigt. Kroppen skriker då efter energi och jag var tvungen att äta lunch för att överhuvudtaget fungera.

Startade med detta några veckor innan jag avbröt för semestern – vill inte att familjen skall påverkas. Tre veckor efter semesterns slut är jag på -2kg och mår mycket bra.

“Fuck it” vad dietisterna säger – gör som Ferry, Colting och många andra – fimpa kolhydraterna och skaka om kroppen med lite med fasta. Det kommer göra gott!

Posted on Posted by

Alla dessa E-medel, light-produkter och snabba kolhydrater

Egentligen är det inte svårt att se – den rika världen blir fetare och fetare.
Det som är “inne” i den rika världens mode-elit är att vara heroinchick d.v.s. anorektiskt smal på gränsen till att fungera som människa. Det är bilden som målas ut av reklammakarna i väst, till våra barn – de som inte vill bli feta äter mindre fett.

Att äta mindre fett har varit ett självklart kostråd från nästintill alla dietister sen 80-talet. Sen dess har problemen med fetma, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes eskalerat. Sverige har varit förskonat från fetma-problematiken tills senaste 10-15åren, då har Sverige också fått flera personer som lider av allvarlig fetma. Stillasittande arbete och framförallt datorer och TV-spel har identifierats som de största bovarna till att denna epidemi sprider sig över landet. Tonåringar utmålas som lata – en “det var bättre förr” mentalitet har börjat spridas. “Då var vi ute och lekte med kottar i skogen” hörs ofta. Är detta sant?

I min mening är det inte det!
Att beskylla dessa barn för att de inte orkar vara ute och leka när de inte har någon energi – är det schysst. Vi stoppar i dem Oboy gjord på lättmjölk, Lätta smord på en formfranska med marmelad. Barnen blir jätteglada i en timme, sen är energin slut. I skolan lagas ingen mat längre, den skeppas från ett skolkök som vann en upphandling genom att erbjuda lägst pris. Maten de får håller en sådan kvalité att ingen vill äta den – framförallt inte barnen och därmed får de i sig ännu mindre energi. Det skapas en ond cirkel som bygger på snabba kolhydrater från bröd gjort på vete, behandlat ris, processad majs och andra glykogener. Klart att barnen väljer ett alternativ som är sött istället för fett. Dessa processade livsmedel – som inte benämns i innehållsdeklarationen – kan påverka kroppen negativt och bryta ner den på sikt.

Här är en skön lista på e-medel – läskig läsning

Vinden börjar nu blåsa åt ett annat håll. Läkare börjar uppmärksamma att de kostråd som varit grunden för tallriksmodellen inte är bra – inte bra alls. Detta kommer samtidigt som den allmänna opinionen svänger, folk börjar misstro livsmedelsverkets rekommendationer och drar egna slutsatser. Nya tidens sociala medier är en bidragande orsak till detta, information och artiklar når snabbt en vetgirig allmänhet som snabbt kan ta del av nya råd och rön. Viktigt är att vara nog med källkritiken och felaktigheter påpekas snabbt i kommentarsfält av läsare.

Så – låt oss hoppas på att vi kan etablera kostråd som ger en god folkhälsa. Empiriskt belagda och som tål att ifrågasättas och utmanas. Hoppas att vi kan ersätta sockret med riktigt smör och äkta fett från vegetabiliska oljor såsom t.ex. olivolja. Förhoppningsvis drar vi ner på sockret som smakförstärkare och äter därmed inte dåliga råvaror. Vi ställer högre krav på producenter att odla utan gifter och minimera miljöpåverkan av gödning, gärna lokalt. Kanske kan vi ha lokala producenter som säljer sina varor i närheten av konsumenterna, så slipper vi långa transporter.

Kanske i framtiden – men låt oss fokusera på sockret, de snabba kolhydraterna och de processade livsmedlen först. De dödar folk snabbast!