Att räkna sekunder, meter eller varv

Intervaller på löparbanorna gör att jag har svårt att hålla reda på tid och rum, antalet varv gjorda eller kvar. Det blir snurrigt!

Mitt försök att bena ut detta blir:

  • Långa intervaller upp till 4 minuter så försöker jag del upp i varv. Två varv eller 800m är jättebra som långa intervaller, körs med fördel minst 4 st eller fler.
  • Extra långa intervaller i synnerhet kör jag på klocka – då menar jag +5minuter eller dryga 1000meter.
  • Korta intervaller, mellan 10s till 2minuter så räknar jag meter. Jag räknar 15-20 sekunder per 100 meter. 400 meter blir drygt 70-80s.
  • Intervaller av typen 10s följt av 30s vila löper jag i hundrametersintervaller 100m snabb + 100m långsam jogg.

Jag tycker att långa intervaller +60s ger klart bäst resultat.

Att springa i zonen

Det är inte ofta som jag når det där tillståndet när allt bara flyter, löpningen blir sekundär – tankar och andra upplevelser är det primära. Zonen kallar jag tillståndet, den är skön att vara i eftersom det mentala blir väldigt närvarande. Låter flummigt och kanske är det – men i dagens samhälle får vi sällan tillfälle för reflektion och stillhet med oss själva. Jag ser zonen som ett jättebra ställe att hantera tankar, gå igenom problem och reflektera över saker.

Igår var jag nära zonen, nästan i den – jag sprang runt runt runt… på löparbanan. Det är jättetråkigt! Tack vare avsaknaden av backar så hittar jag min tröskel här, det tempo jag kan springa i utan att behöva ta till pannben och djävlar anamma. Precis innan tröskeln finns zonen, där går löpningen lätt och ledigt och man kan flyta bort i tanken. Regnet störde mig att nå hela vägen. Det var länge sedan jag var där, de sista åren har jag sprungit för hårt för att nå dit!

Zonen är ett bra ställe att vara på fysiskt och mentalt!
Som jag ser det ligger den i zon2, 70% hbm, borg 13 eller övre gränsen av snacktempo.

Bryt vardagen – träna något annat

Igår var det hockey på Hovet. Något som en vän till mig brukar anordna varje eller vart annat år. Denna gång var ishallen bokad i 3 timmar, vilket är som en normal match. För killar som närmar sig medelåldern och som inte tränar på is så ofta, är 3 timmar väldigt lång tid.

2013-10-19 16.43.19
Det var fantastiskt roligt även i år. Snacka om intervallträning, maxa i 30-60 sekunder sen vila lika länge. Extremt bra träning för syra.

2013-10-19 18.07.56

Att orka ge sig ut trots regn och rusk

Igår kom jag hem sent (runt 20.00) från jobbet. Dagen hade varit tung med mycket stress och pressat arbete. En ny release var nu deployad och några veckors intensivt arbete avslutades på bästa sätt.

Det regnar, är kallt och blåser – jag är toktrött och vill bara krypa ner med familjen som nattar och läser bok. Snabbt skuttar jag ner och säger god natt till sonen och frun. Stolpar in i tvättstugan och byter om till löparkläder och drar på mig iPhone med runkeeper. Inga hörlurar idag, det surrar ändå gott i huvudet.

Börjar springa, lugnt tempo och en lätt bana runt området där jag bor. Försöker arbeta med att ta det lugnt, låter istället huvudet bearbeta dagens händelser på jobbet. Märker att farten hela tiden ökar om jag inte aktivt håller igen – spring långsamt. Det är skönt, regnet strilar ner i ansiktet och jag är nästan själv. Några bilar passerar. Sista 5 minutrarna ökar jag tempot 3km/h och låter kroppen få en omgång så den blir riktigt trött.

Gör lite styrketräning och duschar innan jag pussar mina älsklingar och går och lägger mig. Nöjd som sjutton att jag kom ut på löprundan.

Vad skönt att få träna – motlutet var borta

Avstod från träning hela helgen, hade ont i huvudet och var seg i kroppen – ville egentligen ingenting annat än att sova och vara med familjen. Klassiska antydningar för mig att bli sjuk . Det kom ingen feber, bara en rutten känsla att kroppen var slut och allt var motigt.

Hade nästan bestämt mig för att avstå tisdagens löpning, men tänkte “kom igen, ta det i gå-tempo – du måste komma ut” så jag drog på mig kläderna innan fotbollsmatchen mot Tyskland.

Öppnade i lugnt tempo – sprang med ganska lätta steg till de lokala löparbanorna. Gjorde 5 varv, sista 600m körde jag 100m intervaller. Sen sprang jag hem. Glas i sinnet efter att lugnt pass med bra känsla.

Att springa när det bär emot

Jag var extremt inspirerad för fredagens löprunda.

Jag ordnade med lunch och stökade undan och beredde tid för en lite längre runda. Känslan i kroppen var bra och vädret härligt krispigt höstväder med massor av färger och dofter. Tog med mig stavarna – elghufs-inspirerad – och stack iväg. Började i extremt lågt tempo, men ändå drog pulsen upp och flåsande som en flodhäst efter bara 500 meter. “Vad i hela världen nu då” tänkte jag. Försökte hitta ett bra flyt, det infann sig i någon minut försvann sen för att komma tillbaka ibland – men mest var löpningen en pina. Skomakarlådan som jag ätit till lunch gav sig till känna och pockade på för att komma upp. Tog ett beslut att ta ner tempot, gjorde så tills jag började gå – gick i omgångar 5-10minuter och sprang i 3-4 minuter.

Hade verkligen inget att sätta emot, trögt och ont gjorde det när jag försökte till att springa de få minuter mellan de tillfällen jag gått. Dagen efter hade jag väldigt ont i huvudet, så även idag. Kanske att det är nån förkylning i antågande, vet inte – normalt känns det inte just nu i alla fall.

Simmar som en säl… springer som en säl

Jag har lätt för att simma, vet inte varför – skämtsamt brukar jag antyda att det har med min kroppsform att göra. För att glädja säger jag då att jag är säl-formad – ja rund och torpedliknande.

Detta gör simningen mycket enkel, de strömlinjeformer som sälen har gör att den använder minimalt med kraft för att ta sig fram i vatten. Nåja, i tisdags var det inte så himla lätt, stånkade och pustade som värsta ångloket – men det har nog mer att göra med mina sällsynta simpass på senare tid.

Tyvärr behåller jag denna form i löparspåret. Om ni sett en säl springa!!!! så förstår ni att detta är något av ett hinder när man ska ha hög fart i skogen, speciellt när det är motlut. När jag försöker vara extra rolig brukar jag säga att jag springer som en säl! Kanske är det inte sant – men jag har nog lika mycket talang för löpning som en normal säl. S, utvecklingspotentialen är mycket god – bara att jobba på svagheterna och försöka undvika skador.

Styrka och simma samma dag

Igår blev löprundan inställd för simning. Familjen ville åka till badhuset – så jag tänkte att det kan väl inte vara värre än att jag simmar istället för 5km jogg.

Det jag inte tänkte på var det styrkepass som genomfördes efter lunch. Mycket armhävningar på knogarna, militärpress.

Så när jag väl kommer i vattnet och börjar simma – känns det direkt i axlarna, trött. Kul tänkte jag och bet ihop. Efter runt 2km var axlarna slut och jag valde att åka vattenrutschkana istället.

Nåja, passet blev ändå ganska bra – ett slitpass med mycket träning för pannbenet.

Skapa inspiration med träningsschema.

Jag har mest sprungit på måfå – inte följt något speciellt upplägg.

20131008-145030.jpg

Nu hittade jag upplägg i RunKeeper Elit (den varianten som kostar pengar). Så jag signade upp på ett sub 2.15 på halv-maran inom 16 veckor. Upplägget är baserat på 4 träningar per vecka d.v.s. tisdag, torsdag, lördag och söndag. Dagarna passar mig synnerligen väl, kanske att jag får springa på helg-morgnarna. Har gjort 1 pass, så än går det bra.

Kyla vader

Jag brukar  inte springa två dagar efter varann – detta eftersom jag ofta får problem men benhinnor och vaderna då. På söndagen kändes benen ändå ok efter lördagens löppass.

Så ut och köra långpass – skönt i höstsolen. Blev runt 10km. Efteråt så stoppade jag ner kylpåsar mot hälsena/vader för att minska risk för svullnad och skada. Tycker att detta fungerar väldigt bra. Brukar komplettera med att kyla på kvällen dagen efter – så är benen ok.

20131006-180926.jpg       20131006-180935.jpg