Prolog –
Detta är det första inlägget på min helt privata blogg. Gjordes 21 september 2010 och då slutade satsningen i ett genomfört triathlon. Jag kommer att hämta tankar och inlägg från den och portionera ut under denna resan.
2010-09-21:
Hur kunde jag – som hade spelat fotboll och tränat shotokan karate på elitnivå – väga så mycket när jag fyllde 25?
Varför slutade jag att träna? Jag hade tränat varje dag i stort sett hela livet!
– En enkel sammanfattning blir svår. Försöker: träffade kvinnan i mitt liv, blev lätt handikappad och skaffade mig ett stillasittande arbete. Detta i sig gjorde att jag la på mig 20 kilo på tre år och inte tränade vettigt på 10 år.
Vettigt, vadå träna vettigt, det är väl bara att träna?
– Nej, inte jag. I mitt fall har jag tränat tills knoppen eller kroppen säger ifrån – oftast knoppen. Träningen håller i 1 – 3 månader, sen går något snett och jag har uppehåll i någon eller några månader, ibland upp till ett år.
Blir du trött i knoppen… men blogg-titeln är ju pannbenet?
– Ja, trött eller deprimerad eller övertränad. Något händer när jag driver mig själv till att gå för hårt fram.
Vad är skillnaden nu då?
– Nu har jag ett vettigt mål – triathlon – som kräver varierad träning, är ny-coachad och har tre nyckelord att hålla mig till.
Vad har målen varit innan då – om de inte varit bra?
– Vätternrundan, diverse längre lopp och fjällmarscher.
Du låter inte så otränad, är du inte bara lat?
– Nej, tror inte det. Jag har inte varit tränad inför något av de tävlingar jag ställt upp i, det har gjort ont och vissa har jag slutfört. Alla enbart på vilja.
Nyckelord, vilka?
– Rimligt, roligt och regelbunder. Mer om dessa senare.
Men, är det så svårt att simma, cykla och springa lite i några timmar?
– Kanske inte, om man som individ hållit efter fysiken. Annars är det ett – enligt mig – mycket bra mål.
