Att stick ut och springa kl 23 när resten av familjen lagt sig skulle aldrig falla mig in i februari.
Däremot en sensommarkväll när temperaturen sjunkit ned mot 16 grader, det är fuktigt och en doft av sommar omsluter en under löppasset. Det är kvalitet, känslan är nästan magisk och det är underbart när de nu mörka kvällarna erbjuder enskildhet och svalka. Såhär vill jag att det ska vara oftare, gärna 3-4månader om året 🙂