Usch, inte bra – så är nog slutsatsen av september.
6 ynka pass på hela månaden – har massor av bortförklaringar.
Trista är nog att jag inte haft det mentala med mig. Fokus på annat som varit viktigare och allmännt mycket överallt.
Nu laddar vi om och kör så det rycker i oktober med fokus på styrka och löpning.
Tänkte att dagens pass inte skulle bli tungt – blev tvärt om.
Startade i maklig takt, lugnt och fint – lätta ben till löparbanorna, skönt. Funderade på att de där 5dl. blod inte gjorde sån skillnad ändå. Väl på löparbanorna började jag en omvänd pyramid med intervaller. Min tanke med detta är att få mer fart i benen under mentalt lätta förhållanden, tiden på intervallen kortas. Startade på 400m och gick ner till 100m – sprang klart varvet + 400m efter varje intervall, så totalt 1000m i ökat tempo. Inte mycket kan tyckas, mina lungor tyckte tvärt om – flåsande som en flodhäst sprang jag hem de sista 100+400meter. Funderade ett tag på att gå hem, helt slut – kändes som jag inte fick luft. Lufsade hemåt, stånkande och pustande… kändes som jag ville kräva tillbaka mina 5dl. med syretransportörer!
Så – klantingt kan tyckas att köra intervaller efter att ha tappat blod, men jag ville verkligen testa om man märker skillnad efteråt.
Min slutsats är – ja! Det känns tydligt. Jag skulle inte tappa mig på blod i närtid av när jag skall prestera fysiskt.
Med det sagt – jag kommer att fortsätta lämna blod kontinuerligt, det borde alla göra som har möjlighet.
För mig är det självklart att lämna blod, det går fort, gör inte ont och påverkar minimalt…. eller hur är det?
Att ge blod och träna har historiskt varit dålig kombo för mig. Jag brukar bli seg och orkeslös, min upplevelse är att jag presterar rätt dåligt under ganska lång tid efter ”tappningen”. Den information som finns att läsa sig till, är det samma som personalen på blodbussen ger ”- Du måste dricka mycket för att ersätta de 5dl. vi tagit. Känn efter och låt kroppen bestämma, det är mest konditionssporter som är extra känsliga – där du svettas och blir väldigt andfådd.”
Jag svettas alltid mycket, och flåsar som ett ånglok. Så jag tänkte att jag testar mig. Idag lämnade jag blod, imorgon (tisdag) och på torsdag för vi löprundor som vanligt och stämmer av klocka med känsla.
Så, nu har jag skrivit av mig. Definitionen på hur jag ser på träning, förutsättningar och allmän inställning till fysisk aktivitet.
De ligger under menyn ”Hjälp med träning -> Målsättning och förutsättningar”
1) Roligt – http://plaska.se/r-som-i-roligt-det-forsta-steget-till-att-lyckas/
2) Rimligt – http://plaska.se/r-som-i-rimligt-att-inte-ga-sonder/
3) Regelbundet – http://http://plaska.se/r-som-i-regelbundet-magin-som-fortstatter/
Tidigare har jag skrivit om mat och vår relation till den – självklart med utgångspunkt från mig själv. Att ”pracka” på andra människor idéer om kost och hälsa tycker jag är som att ge folk råd om barnuppfostran – det görs inte annat än på uppmaning eller fråga från den andra parten.
Jag stör mig på elitmotionärer och andra som bloggar kring periodisk fasta och den hausse som är runt ”metoden”. Ofta avslutar de sitt inlägg eller argumentation med någon kontentan att periodisk fasta är ett nyck som inte är värt att orera mer om. I raljerande ton förminskar man de problem folk har med sin vikt. -”ät sunt och normalt är det bästa, det fungerar bäst för alla” – det är skitlätt att säga men oändligt svårt att genomföra d.v.s. efterleva – därför har vi en skenande fetma-epidemi i västvärlden. Det roliga är när en person med normal vikt – som aldrig haft viktproblem, ger kostråd till en överviktig. I teori fattar nog alla hur det fungerar – ät mindre energi så blir av med kilon. Dah – så svårt är det inte att förstå – det svår ligger i att förhålla sig till denna teori i praktiken. Att anpassa ett liv med barnhämtning, fredagsmys, transfetter och bromerade flamskyddsmedel till en litet problem med vikten görs kanske inte på fem minuter, det krävs hjälp, stöd och angreppssätt som fungerar i vardagen, som inte drabbar barnen eller sambon. Gärna med vetenskapligt bevisade positiva effekter.
För egen del kan jag via empiriska tester säga att periodisk fast funkar bra på mig. Det bryter inte ned mig mentalt, det ger effekt på vikten och jag kan fortsätta träna den mängd jag önskar. Att kombinera detta med lågt intag av kolhydrater, socker och gluten verkar vara ”sweat-spot” för mig.
Jag har tidigare provat att äta normalt, sunt och nyttigt d.v.s. i enlighet med dietisters råd – med resultatet att jag börjar fuska, mår dåligt och vantrivs. Senast var 2010 när jag satsade på Stockholm triathlon, då blev jag väldigt strikt med kosten och åt i enlighet med ”normala, sunda råd från dietister” – fungerade dåligt då jag mådde dåligt och det påverkade min familjs matvanor. Detta tillsammans med att jag faktiskt inte gick ner i vikt har gjort att jag avbrutit allt vad ”normal” kosthållning innebär.
Så om jag får summera mig – jag är onormal som inte kan hålla mig till normala kostråd men mår bra av att äta mindre i perioder, äta mycket naturligt fett och ekologisk mat när jag väl äter.
Jag blir så lycklig när jag får träningsvärk – det är för mig ett kvitto på att träningen ger resultat.
Igår intervaller – idag värk i framsida lår. Samtidigt tolkar jag det som att träningen är varierad och att kroppen därmed inte hinner anpassa sig till de nivåer som jag hela tiden försöker skjuta på. Igår var egentligen inget monsterpass – men jag smög in 3x400m hårda intervaller i en normal 6km runda. Efter intervallerna fick både kropp och hjärna jobba, det blev mycket jobbigare helt enkelt. Tänk att få riktigt bra kvalitet på ett ganska kort pass.
Inspirerad av dagens VM-sädningar av triathlon satte jag upp ett mål för ett jobbigt pass.
Sprang i 5min/km tempo till löparbanorna. Där sprang jag 3×400 meter hårt.
På hemvägen tog jag en extrasväng och försökte hålla bra tempo. Det var lite kul för syran från intervallerna spelar kroppen ett spratt, krampkänningar i båda låren och vaderna. Pannbenet fick jobba på ordentligt för att hålla igång benen hela vägen hem.
Skönt med lite tuffa pass – speciellt när man är extra taggad och motiverad.
Med värsta motivationen gick jag in i denna vecka – har tränat nästintill så mycket det går tidsmässigt. Förra veckan var krävande på ett annat sätt – mentalt och fysiskt – eftersom jag var på sjön i en öppen båt 16-20 timmar per dygn 6 dygn.
Så i tisdags körde jag dubbla pass, torsdag löpning och idag fredag planerat styrka. Kroppen känns hårt manglad och trött. Antagligen för att jag kört hårdare än normalt då motivationen varit på topp. Bara att hugga i och öka 😀
Mycket sällan har jag i fulla drag njutit av att löpträna.
Igår var dock ett sånt speciellt tillfälle när jag kunde njuta i fulla drag. Det var egentligen andra passet för dagen, efter ett tungt styrkepass vid lunch. Tanken med passet var lätt lunk runt den närliggande sjön – ca 7km. Skickade ett SMS till en kompis som bor utmed vägen och frågade om han inte ville hänga på. Döm om min förvåning när han jublande svarade ”-ja!”
Jag gav mig iväg i lugnt tempo, hämtade min kompis ca 1,5km in i passet. Han är bra, sänkte tempot ytterligare så vi vi kunde prata medans vi joggade. Prata och springa är något jag aldrig lyckats med – men nu fungerade det, trots backar och skog. Mörkt i skogen och ca 15 grader i luften, underbart. hade tagit med mig en LED-pannlampa som kom väl till användning. Gjorde 7,5km på runt 49 minuter.
Varför gick det så bra då – mina svar är:
– lång vila innan: har inte sprungit på nästan 2 veckor
– kommer från tung belastning: har pysslat med annat mycket mentalt och fysiskt krävande.
– mycket motiverad: eftersom det var ett tag sen jag sprang
– rimligt mål: målet var att ta mig runt sjön i skönt tempo och njuta, och skita i tiderna.
Skönt att kunna göra en timmes motionerande och samtidigt snacka skit med en god vän – mera sånt!!
Styrketräning är något som kan göras väldigt komplicerat, detaljerat gå in på varje ytte-pytte muskel och specialträna den. Kanske är är detta något för kroppsbyggare som är ytterst noga med symmetri i alla delar av sin välsvarvade kropp. Än viktigare kan det vara med speciella övningar i reheb, stärka delar som skadats eller slitits av eller ut.
Min inställning till styrketräning är att den ska vara funktionell. Övningarna ska ha ett syfte, målet är att varje övning skall engagera stora muskelgrupper. Alla övningar körs mycket tungt max 5 repetetioner (utom militärpress p.g.a. skaderisk), tack vare detta ger övningarna bra core träning.
Grundpelarna är
Genom att göra dessa övningar 3set om 2-5 repetitioner kommer jag undan med att göra styrkepasset på under 30minuter. Mycket viktigt är att lära sig tekniken i varje övning eftersom de kan leda till skador om de utförs felaktigt. Kolla youtube e