Tidigare har jag skrivit om mat och vår relation till den – självklart med utgångspunkt från mig själv. Att “pracka” på andra människor idéer om kost och hälsa tycker jag är som att ge folk råd om barnuppfostran – det görs inte annat än på uppmaning eller fråga från den andra parten.
Jag stör mig på elitmotionärer och andra som bloggar kring periodisk fasta och den hausse som är runt “metoden”. Ofta avslutar de sitt inlägg eller argumentation med någon kontentan att periodisk fasta är ett nyck som inte är värt att orera mer om. I raljerande ton förminskar man de problem folk har med sin vikt. -“ät sunt och normalt är det bästa, det fungerar bäst för alla” – det är skitlätt att säga men oändligt svårt att genomföra d.v.s. efterleva – därför har vi en skenande fetma-epidemi i västvärlden. Det roliga är när en person med normal vikt – som aldrig haft viktproblem, ger kostråd till en överviktig. I teori fattar nog alla hur det fungerar – ät mindre energi så blir av med kilon. Dah – så svårt är det inte att förstå – det svår ligger i att förhålla sig till denna teori i praktiken. Att anpassa ett liv med barnhämtning, fredagsmys, transfetter och bromerade flamskyddsmedel till en litet problem med vikten görs kanske inte på fem minuter, det krävs hjälp, stöd och angreppssätt som fungerar i vardagen, som inte drabbar barnen eller sambon. Gärna med vetenskapligt bevisade positiva effekter.
För egen del kan jag via empiriska tester säga att periodisk fast funkar bra på mig. Det bryter inte ned mig mentalt, det ger effekt på vikten och jag kan fortsätta träna den mängd jag önskar. Att kombinera detta med lågt intag av kolhydrater, socker och gluten verkar vara “sweat-spot” för mig.
Jag har tidigare provat att äta normalt, sunt och nyttigt d.v.s. i enlighet med dietisters råd – med resultatet att jag börjar fuska, mår dåligt och vantrivs. Senast var 2010 när jag satsade på Stockholm triathlon, då blev jag väldigt strikt med kosten och åt i enlighet med “normala, sunda råd från dietister” – fungerade dåligt då jag mådde dåligt och det påverkade min familjs matvanor. Detta tillsammans med att jag faktiskt inte gick ner i vikt har gjort att jag avbrutit allt vad “normal” kosthållning innebär.
Så om jag får summera mig – jag är onormal som inte kan hålla mig till normala kostråd men mår bra av att äta mindre i perioder, äta mycket naturligt fett och ekologisk mat när jag väl äter.