Att springa i zonen

Det är inte ofta som jag når det där tillståndet när allt bara flyter, löpningen blir sekundär – tankar och andra upplevelser är det primära. Zonen kallar jag tillståndet, den är skön att vara i eftersom det mentala blir väldigt närvarande. Låter flummigt och kanske är det – men i dagens samhälle får vi sällan tillfälle för reflektion och stillhet med oss själva. Jag ser zonen som ett jättebra ställe att hantera tankar, gå igenom problem och reflektera över saker.

Igår var jag nära zonen, nästan i den – jag sprang runt runt runt… på löparbanan. Det är jättetråkigt! Tack vare avsaknaden av backar så hittar jag min tröskel här, det tempo jag kan springa i utan att behöva ta till pannben och djävlar anamma. Precis innan tröskeln finns zonen, där går löpningen lätt och ledigt och man kan flyta bort i tanken. Regnet störde mig att nå hela vägen. Det var länge sedan jag var där, de sista åren har jag sprungit för hårt för att nå dit!

Zonen är ett bra ställe att vara på fysiskt och mentalt!
Som jag ser det ligger den i zon2, 70% hbm, borg 13 eller övre gränsen av snacktempo.

Kommentera