Det är omöjligt just, behöver ett löpband för att hålla pulsen under 145bpm. Fåfängan sätter in och återigen stapplar jag på för fort – trist!!!!
Category: Tankar
Konditionsträning runt puls 135bpm
Lyssnade på en podcast “Svettigpodden – träning och livet”
Kul att höra diskussioner som inte handlar om tokintensiva intervaller.
I deras andra avsnitt intervjuas Markus Torgeby – en skön kille som lever alternativt och älskar löpning.
Markus resonerar lite om glädje i löpning och pulsnivåer – mycket intressant eftersom jag med äldre år och ökad vikt kommit att ogilla löpspåret.
Teorin är bl.a. att hela hjärtmuskeln inkluderas från en puls runt +135bpm.
Runt denna nivå skulle alltså räcka för grundträning eg. kondistionsträning.
Jag har ju legat i soffan och käkat chokladkakor i 6veckor efter operationen och tänker testa denna lågpulsmetodik nu när jag ska komma igång igen.
Det lär vara särskilt effektivt på mig eftersom jag alltid drar på mig för hög puls och mjölksyra och därmed egentligen hatar långpass.
Två 7km pass avklarade med en vilodag mellan, idag hoppas jag på det tredje.
Rapporterar vidare….
Nytt år – ny start
Jahopp, för att summera 2014 träningsmässigt behövs bara ett ord – tråkigt.
Träningen fick stå tillbaka för nytt jobb och fixande med huset hemma.
Planerna med rullskidorna, alla passen i gymmet föll i glömska.
2015 kommer att starta med operation av högerhanden. Det ger 6v i gips och totalt 12v vila.
Gott nytt år
Det är lättare att träna i bra väder
Att stick ut och springa kl 23 när resten av familjen lagt sig skulle aldrig falla mig in i februari.
Däremot en sensommarkväll när temperaturen sjunkit ned mot 16 grader, det är fuktigt och en doft av sommar omsluter en under löppasset. Det är kvalitet, känslan är nästan magisk och det är underbart när de nu mörka kvällarna erbjuder enskildhet och svalka. Såhär vill jag att det ska vara oftare, gärna 3-4månader om året 🙂
Plötsligt händer det…
Så en dag i juni kommer jag på mig själv att vara ute och springa – och njuta av det.
Konstigt kan tyckas, träningen har ju varit oerhört sporadisk senaste halvåret. Egentligen är det inte så konstigt, jag var på hälsotest hos försvarsmakten förra veckan. Fick konstaterat det jag redan visste, konditionen och allmänna hälsan var inte på topp – inte ens i närheten.
Drabbad av sanningen så var jag på gymmet för att köra styrka dan efter. Har fått för mig att köra lite kortare löp-pass – som jag tycker är roligare, varannan dag. Idag kunde jag inte låta bli – stack ut på en runda fast jag egentligen ska ut imorgon.
En ljummen sommarkväll när regnet just slutat – allt var lugnt och stilla. Ska försöka ta med mig känslan hela året, den var grymt bra.
Tillbaka – verkligheten och träningen
Träningen haltade rejält november och december.
Några ynka pass här och där. Framförallt så stannade all form av löpträning till förmån för styrka.
Inget som jag planerade, det bara blev då.
Så nu efter jul, nyår och helger med löften och annat känns allt mer rätt igen.
Nytt arbete, som verkligen gör det enkelt att träna – gym och löpband finns i huset.
Min underbara fru gav mig ett par rullskidor och stavar i present, så då började det snöa 🙂
Nu har jag även införskaffat långfärdsskidor, för att lura Murphy!
Hoppas hitta tillbaka till måttligheten, inte göra allt så djävla extremt hela tiden.
Åter ont i underbenen – hälsenor och vader
Kanske har jag gått för fort fram med min löpning. Ärligt talat så har jag lite svårt att hejda mig just nu – tycker att det är väldigt kul och skönt att komma ut och springa.
Tyvärr så kan jag inte blunda för att jag har ont i underbenen. Känner tendens rund hälsporren, vaderna är ömma och nu har även hälsenan börjat protestera. Inte bra, inte bra alls!
Söndagens löprunda ställdes in p.g.a. dessa problem. Styrketräning igår med frivändningar – kanske att även detta påverkar, tycker jag känner mer smärta idag.
Nu är planen att vila även från kvällens löpning, ska ta en promenad istället. Excentriska tåhävningar skall tydligen vara bra, provar att göra 20-30st per ben och dag framöver.
Att springa i zonen
Det är inte ofta som jag når det där tillståndet när allt bara flyter, löpningen blir sekundär – tankar och andra upplevelser är det primära. Zonen kallar jag tillståndet, den är skön att vara i eftersom det mentala blir väldigt närvarande. Låter flummigt och kanske är det – men i dagens samhälle får vi sällan tillfälle för reflektion och stillhet med oss själva. Jag ser zonen som ett jättebra ställe att hantera tankar, gå igenom problem och reflektera över saker.
Igår var jag nära zonen, nästan i den – jag sprang runt runt runt… på löparbanan. Det är jättetråkigt! Tack vare avsaknaden av backar så hittar jag min tröskel här, det tempo jag kan springa i utan att behöva ta till pannben och djävlar anamma. Precis innan tröskeln finns zonen, där går löpningen lätt och ledigt och man kan flyta bort i tanken. Regnet störde mig att nå hela vägen. Det var länge sedan jag var där, de sista åren har jag sprungit för hårt för att nå dit!
Zonen är ett bra ställe att vara på fysiskt och mentalt!
Som jag ser det ligger den i zon2, 70% hbm, borg 13 eller övre gränsen av snacktempo.
Simmar som en säl… springer som en säl
Jag har lätt för att simma, vet inte varför – skämtsamt brukar jag antyda att det har med min kroppsform att göra. För att glädja säger jag då att jag är säl-formad – ja rund och torpedliknande.
Detta gör simningen mycket enkel, de strömlinjeformer som sälen har gör att den använder minimalt med kraft för att ta sig fram i vatten. Nåja, i tisdags var det inte så himla lätt, stånkade och pustade som värsta ångloket – men det har nog mer att göra med mina sällsynta simpass på senare tid.
Tyvärr behåller jag denna form i löparspåret. Om ni sett en säl springa!!!! så förstår ni att detta är något av ett hinder när man ska ha hög fart i skogen, speciellt när det är motlut. När jag försöker vara extra rolig brukar jag säga att jag springer som en säl! Kanske är det inte sant – men jag har nog lika mycket talang för löpning som en normal säl. S, utvecklingspotentialen är mycket god – bara att jobba på svagheterna och försöka undvika skador.
Summera september
Usch, inte bra – så är nog slutsatsen av september.
6 ynka pass på hela månaden – har massor av bortförklaringar.
Trista är nog att jag inte haft det mentala med mig. Fokus på annat som varit viktigare och allmännt mycket överallt.
Nu laddar vi om och kör så det rycker i oktober med fokus på styrka och löpning.